Jag va tillbaks i går på jobbet och det va tungt.
Redan i bilen på morgonen när jag skulle åka till jobbet kände jag att jag vill INTE jobba alls :(
Jag har aldrig känt så när jag ska till jobbet, visst har det tagit emot men det har aldrig varit så stark känsla.
När jag kom dit va det inte samma känsla att träffa arbetskamraterna heller, visst är de underbara vänner som bryr sig om alla men jag kände mig bara kall och likgiltig och allt som sas på den privata sektorn kändes bara pest :'(
Jag började jobbet och fick en bra tur men mina tårar rann när jag satt i bilen emellan brukarna och så ska det INTE vara.

Jag insåg något då, jag tog mitt livsviktiga beslut att jag tyvärr nog aldrig mer ska jobba inom äldreomsorgen och att jag borde söka mig bort och till ett jobb som inte berör mig som detta gör. Jag är för känslig inför detta med död och äldrevården nu :'(
Jag älskar vården men tyvärr så måste jag sikta in mig nu på ett annat område inom vården. Där inte död är så nära en, kanske i början av livet elr just stadier i livet där någon kommit på på fel kant och behöver stöd och hjälp att ta sig tillbaka igen.

Det är sorgligt att min Palles död ska ha så stor inverkan på mig och mitt arbetsliv men nu har jag bestämt mig för att byta jobb.