Känner mig riktigt trött och less idag.
Jag vet inte riktigt vad som är felet men jag orkar inte ett dugg längre :(
Förr när barnen varit hos farmor en helg så va jag glad och hade ork men nu är jag inte alls så,,, jag har fan ingen ork, det känns som om jag sprungit ett maratonlopp ändå.....
Jag vet inte riktigt vad som är felet
Jag tror fan att jag är utbränd!!
Elr vad de kallar det.
Jag brukar va glad med barnen men nu är allt bara tungt, jag glädjs inte på samma sätt längre utan jag känner bara en hopplöshetskänsla :'(
Jag vill va glad, jag vill va stark, jag vill känna glädje i mitt liv igen.
Kanske att allt har varit så tungt så länge att när nu mycket börjar lätta så är det min tur att rasa. Nu kanske det känns tillåtet för mig att rasa när barnen och deras vardag börjar bli bättre. . .
Men jag vill inte rasa samman! ! !

Jag kämpar på med ett få till köket och göra så jag iaf kan ha en sak klar i hrmmet.
Köket va juh bara bestående av fyra bäggar och vitvaror när min man gick bort, han va mitt uppe i stor rust av stora delar av huset.
Så mitt i all sorg m.m så fick jag hjälp av en familj som är nära vän till familjen att komma igång och få upp underskåp och bänkskivan som min man gjort från brädor <3
Nu är det jag som sätter upp lite skåp och lite väggar m.m i den mån jag kan, en annan vän som va nära min man har hjälpt mig med att få till väggen och rören till ventilation till fläkten. Han har sorgligt nu skadat armen så jag får lov att fortsätta själv där nu.
Jag har även fått hjälp av min mans chef att dra el i huset och nu har jag det mesta jobbet kvar som han måste göra innan jag kan fortsätta bygga m fläkten m.m
Jag kommer idag att få upp den sista gips skivan emot väggen så jag vid ett senare tillfälle kan sätta upp listerna och plattorna över bänken <3
Jag känner nu att jag måste jobba på med detta så jag har något större som är klart.
Jag har tyvärr en övervåning som ska isoleras och byggas rum åt barnen så att de slipper bo så trångt som nu. Men jag undrar om jag ens vet hur man gör det :(
Detta va ju min man som gjorde och visst att jag törs ta i och göra saker som jag aldrig provat men att bygga rum och isolera tak och väggar? Kanske blir att ta vatten över mitt huvud lite :(
Jag har ju lite kvar i köket ännu så tid att planera finns än ;)
Men jag känner nu när jag varit så "lat" och bara tagit hand om barnen och deras behov och så är jag nästan lite besviken på mig själv att jag inte byggt mera :/

Men men nu börjar jag igen och kommer inte att ge mig förens köket står klart <3

Jag har det rätt så jobbigt nu med min ena dotter och hennes skolk och lögner kring detta.
Hon bedyrar att hon varit med på lektion och läraren säger att hon inte va med :(
Rätt så jävla jobbigt att kämpa på med faktiskt.
Samt saknar hon en bok i ett ämne sedan säkert 6 månader och både mamma och jag bad dem beställa hem bok så betalar vi den men de tycker att hon ska leta en gång till :(
Kan man snacka om felprioritering om hon ligger efter i ämnet och hellre skulle suttit och pluggat :/
Vi hade elevvårdsmöte och det kändes som att man som förälder inte hade något att säga till om alls gällande tips och idéer som skulle underlätta för hennes arbete att komma ifatt :(
Det va som att de redan hade en uppfattning och att de inte brydde sig att man försöker angagera sig i det hela :(
Jag ska sätta mig i morgon och"påta ihop" något som jag sen tänker lägga upp på bloggen för hela skolan så kanske det kommer upp mer orättvist behandlade föräldrar och elever där lärare och rektor har betett sig nonchalant och översittande :(
Synd att det ska behöva bli så här men att inte bli tagen på allvar när man lägger ner hela sin själ på att dotter min ska få det så bra det bara går så snabbt som möjligt för hennes bästa <3
Jag har tyvärr varit med om detta tidigare och då kunde jag inte kämpa som nu för då va jag inte alls lika stark :(

Mitt mål: Att få min dotter nöjd i skolan med alla lärare och att hon kommer ifatt så hon inte känner sig "utanför" pga att hon ligger efter <3
Detta är mitt mål och banne den som nu kommer att komma i vägen för detta,, jag kommer inte va snäll då :(

I morgon är det 6 månader sen min älskade lämnade oss.
Det är hemskt jobbigt och tungt. Men jag kämpar på med mina älskade barn och vi är så starka tillsammans <3
Vi har fått livet att fungera och vi alla har börjat känna glädjen i livet igen, vi vet att livet går vidare även fast vi gärna hade stannat kvar i förr och bara levt med våra minnen .
Men nu tar vi istället med oss våra vackra minnen och har de med oss i våra hjärtan när vi vandrar genom livet och genom att vi går igenom livet med dessa minnen i våra hjärtan så finns du med oss på vår väg <3