Idag fyller min Elma 15 år och hon är nog riktigt nöjd med det hon hittills fått :)
Moppe o moppekortskurs i Maj <3
Snygga skor och massor av pengar m.m

I övrigt så börjar jag må dåligt igen trots att jag fick en bra stund egentid och bara ladda batterierna <3
Jag har alldeles för mycket som ger negativ stress och oro.
Det är många saker som jag måste lösa för att kunna få en lugnare miljö omkring mig, jag vet att jag måste "beta av" alla saker en och en även fast det är en riktig stor press så ska jag ta en sak i taget så jag inte får det som i Torsdags då jag förmodligen kom i chock pga allt och mådde så dåligt som jag aldrig gjort förr. Jag har verkligen varit låg i djup depression men detta har jag aldrig förr varit med om elr ens hört talas om.
Jag har tyvärr inte blivit bra sen dess men hoppet finns <3

Fyy fan vilken pestdag på alla plan.
Började med att en nära vän till mig hade terroriserar mig med att skriva en massa saker som: Palle besöker mig ofta, han älskar dig. Du behöver inte kämpa för du har änglar oomkring dig. Det Palle hatar är att såra dem han älskar därför har han inte "kommit" till dig, han vill ha förlåtelse m.m och detta är verkligen inte det roligaste att höra, samt då också veta att denne vän är kär i mig och vill med alla medel få ha mig och jag har talat om att det enda som blir mellan oss är vännner och inget mera.

Sen ringer mamma och berättar att en släkting till mig varit upp till henne och hade pratat en massa skit om mig, att det pga stortjejernas idioti m falska nakenbilder va kaos hemma hos mig? Att det inte stod rätt till alls, detta har jag tagit tag i o dessa falska bilder är borttagna, det hör faktiskt ihop med tonåren och detta med att ständigt testa gränser men det är inte brist på uppfostran som denne ville få till det när infon kom fram till mamma. Samt en massa annat sas som är lögn och skitsnack. Och detta va till min egna mor, undra vad som sägs till andra personer då? :(
Jag blir bara så less!
Och nu blev det ännu mer problem med bilfan också. Nu startar den inte ens. Jag tappa lusten till allt denna djävulska lördag så tidigt i säng och sova blev det.

Nu har vi firat Fia på hennes 10 års dag me egenhändigt gjord tårta o även rosen gjorde jag själv :) och god mat samt presenter hon önskat och mycket mys <3
Jag känner att det alltid blir så dyrt dessa 3 veckor då alla 4 barnen fyller år men å andra sidan så är det ju gjort sen för året ;)

Jag fick ett rätt trevligt brev igår och nu hoppas jag verkligen att detta kan lösa många av mina orosmoln jag har hängandes över mig.
Jag vill ju bara kunna koppla av lite och ge livet en chans att få leva det i lugn med barnen <3
Jag har lärt känna någon speciell person med som faktiskt har fått mig att tänka att det trots allt går att leva vidare
Jag älskar min Palle och kommer aldrig sluta älska honom men som det känns nu så kanske jag tom kan älska någon annan
Jag saknar Palle och det går inte en dag utan att han är i mina tankar men nu har jag faktiskt fått en ny glädje och jag känner hopp om en ljusare framtid <3
Jag trodde aldrig att det skulle va möjligt!
Och jag vet att Palle hade önskat att jag gick vidare i livet precis som jag skulle ha önskat om det va mitt liv som tog slut.

Jag va tillbaks i går på jobbet och det va tungt.
Redan i bilen på morgonen när jag skulle åka till jobbet kände jag att jag vill INTE jobba alls :(
Jag har aldrig känt så när jag ska till jobbet, visst har det tagit emot men det har aldrig varit så stark känsla.
När jag kom dit va det inte samma känsla att träffa arbetskamraterna heller, visst är de underbara vänner som bryr sig om alla men jag kände mig bara kall och likgiltig och allt som sas på den privata sektorn kändes bara pest :'(
Jag började jobbet och fick en bra tur men mina tårar rann när jag satt i bilen emellan brukarna och så ska det INTE vara.

Jag insåg något då, jag tog mitt livsviktiga beslut att jag tyvärr nog aldrig mer ska jobba inom äldreomsorgen och att jag borde söka mig bort och till ett jobb som inte berör mig som detta gör. Jag är för känslig inför detta med död och äldrevården nu :'(
Jag älskar vården men tyvärr så måste jag sikta in mig nu på ett annat område inom vården. Där inte död är så nära en, kanske i början av livet elr just stadier i livet där någon kommit på på fel kant och behöver stöd och hjälp att ta sig tillbaka igen.

Det är sorgligt att min Palles död ska ha så stor inverkan på mig och mitt arbetsliv men nu har jag bestämt mig för att byta jobb.