Jag förstår verkligen.
Jag känner nu att jag lär ta tag i mitt. Sedan att jag mister "The one" på vägen får väl vara så. Jag har mina barn och faktiskt många år kvar att leva trots att jag fyller 40 om en månad. Jag fick hjälp av honom att förstå att man va värd något och sedan att mitt psyke inte klarade av det är mitt egna fel. Jag försökte prata och förklara men Det hjälper inte. Det ligger för mycket i botten av detta.
Jag själv kanske borde tänka till en extra gång med, man är ju inte mer än människa och jag har gjort det jag kan jämt och kommer så fortsätta <3