Jag har insett mina begränsningar nu, jag har noll ork, känner mig väldigt likgiltig till det mesta men jag har ett hopp så riktigt botten är inte här. Men jag vet inte riktigt om jag ska dit eller inte. Jag har inte lust att må apa längre med all den inre stress som jag bär på och de olika problem som jag kämpar med där målen är väldigt långt borta än.
Men gett upp har jag inte.

Men jag är inte solo då jag känner att jag har någon som kommer att fånga upp mig innan jag faller helt. Jag känner mig trygg trots att jag har mina inre demoner <3