Varje gång jag gör något klart med huset som tex värmepumpen elr plattan eller någonting händer med barnen så kommer tårarna, vetskapen att du inte är med oss. Att du inte får uppleva detta med oss något mera.
Tårarna kommer jämt, en viss låt, ett speciellt ögonblick. Ja i både tid och otid.
Det är så tungt, jag vaknar varje morgon och söker automatiskt med handen bredvid mig i sängen bara för att sen inse att du aldrig mera kommer att ligga där och krama mig.
Det är en sån stor bit av mig som försvunnit och hur mycket jag än önskar kommer du inte att finnas mera.
Barnen kommer med frågor jag inte har svar på och Hugo saknar dig i sömnen så han har pratat om dig.
Hugo har fått tagit din plats i sängen, han säger att han vill inte att jag ska behöva sova ensam men det är även han själv som vill sova där, han kanske tycker det känns som om han är närmare dig då?
Vi har underbara vänner som ställt upp i den värsta tiden men nu känns det som om jag har fått nya starka krafter och nu gör jag mycket själv.
Jag har tom. köpt mig en ny motorsåg, det du Palle :) .
Jag är nog rätt så stark ändå och så länge vi i familjen slipper massa jobbiga skitsaker som hänt ibland nu så tror jag att vi trots allt kommer att klara oss.
Jag älskar dig och vi saknar dig ?
Hoppas du fått ro och frid, min älskade, barnens pappa. Så saknad :'(