Ser inte ljust ut detta.

Jag har slitit djur och kämpat på men motståndet är för starkt och jag visade mig vara för svag. Jag har kört i botten. Ovisshet gör mig om än bräckligare .
Prioriteringar visar sig nu så jag ser lite mera klart. Men ändå väldigt lång mörk väg kvar att gå.

Förstår mig inte alls på detta med påsk och allt omkring.

Det hade varit så mycket bättre om man alltid tänkte efter innan man kläcker ur sig något. Jag vet att jag kan va hemskt impulsiv och rak.
Men att man talar om livet och sedan skämtar bort allt ger inte så säkert intryck. Det är alltid bättre att lägga på locket och va tyst.
Men när känslan av att din mening med livet glider sakta iväg så känner man att ärlighet o va öppen väger tungt <3
"Tala är silver men tiga är Guld" finns Det ett ordspråk som lyder och med facit i hand skulle man behövt lyssna till det. Annars blir man bara ljupare sårad än vad man redan är <3