Kan inte riktigt förstå, men här sitter jag och räknar timmarna.
Han har nu varit borta i nästan 7 dygn, ska hämta upp honom och pallar inte ens vila innan utan jag sitter här och bara längtar nu. <3
Det har gått 164 timmar rätt så precis sedan vi sågs sist, jag lämnade av honom kl 5 på morgonen förra lördagen.
Vi har skrivit med varandra ett par ggr per dag och vi har endast pratat en gång med varandra så fy faan va pissigt jobbigt detta varit.
Det har verkligen varit en helvetesvecka av saknad. Jag har sett till att ha att göra precis hela tiden så jag jobbar på och inte tänker så mycket. Visst det har ju gått undan nu med övervåningen och rusten men när tom Fia säger åt mig att jag behöver vila, att det nog inte är så bra att jobba från morgon till kväll, hon sa att det va ju precis så som pappa gjorde och se hur det gick för honom :'(
Men jag kan skydda mig med att säga att jag under tiden jag jobbar fyller på med energi bara av att komma framåt och få detta ur världen. Det kan va till min fördel. Samt så hoppas jag innerligt att jag slipper va utan Jonathan så som nu för det har varit tortyr. :'(
Ha en underbar natt alla så hörs vi igen :-)