Här sitter jag nu, drygt 10 månader har nu gått sedan du lämnade oss och saknaden är stor och dagarna känns alldeles för lång.
Jag va iväg till Uppsala med Evelina och såg på bio och åt på Max igår. Kände att det verkligen va dags att hon och jag gjorde något tillsammans <3
Hon har för övrigt äntligen flyttat hem igen och för gott, nu känns familjen lite mer komplett men visst, inte hel och den tomhet som vi alla känner är hemsk.
Jag har verkligen fått ordning hemma på mycket av köket men jag tappade mycket av min glöd när jag blev sjuk, därför har jag heller inte bloggat på ett tag. Det kommer att komma lite berättelser om vad som hänt dessa månader jag inte skrivit på mitt bloggande framöver. Jag har tex varit i Kalix på semester i en vecka utan barn och då fick jag verkligen den återhämtning som jag behövde, det va nästan att jag inte åkte men både mina barn och min underbara vän fick mig att inse att jag skulle göra det för min egna skull och så blev det :)
Nu ska jag verkligen sätta fart på lite av mina måsten för dagen, jag får främmande ieeftermiddag av mina systrar och systerdotter m hennes småttingar så jag vill då kunna sätta mig och ta det lugnt en stund <3
Kramar till vi hörs snart igen ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag trodde att jag funnit min man. Han fick verkligen mig att le och känna mig älskad. Tyvärr så va han inte lika kär som mig så han sket i mig o ragga vidare. Fattar inte fortfarande vilken idiot man varit ...

Jag kommer alltid att älska dig

Endast de som bryr sig om dig, kan höra dig när du är tyst